Det sjukaste är hur ofattbart glad, lycklig, euforisk, nöjd och belåten man kan bli för små saker gällande skolan. Får man 20 min extra sovmorgon är det liksom hallelulja! Och att få nästan 2 timmars sovmorgon = hela dagen räddad! Får man sluta 5 MIN tidigare blir man ju också jätteglad och tänker "YES! Jag har turen på min sida idag!".

Dessa små, små nästan obetydliga sekunder som tillsammans bildar minuter, timmar och slutligen år, sekler och millenuim. Det är så sjuukt att man blir så glad över att få vara ifrån skolan 5 min tidigare. När man kommer hem och i stort sett har hela eftermiddagen på sig är ju 5 min ingenting, men i skolan känns sekunder som år.
Imorgon har jag iaf sovmorgon i 1 timme och 35 min vilket i skolan skulle kännas som 95 år. Jag ska allt njuta!