Movielane

För er som inte redan vet, så är film min passion och mitt stora livsintresse. Det skulle vara synd att kalla denna blogg för nedlagd, vilket den faktiskt inte är, men jag skulle ändå vilja hänvisa till en ny blogg som jag startat. En filmblogg.

www.movielane.blogg.se

Här skriver jag om filmer jag har sett, vill se, inspirerar, recenserar, uppdaterar och formulerar tankar och funderingar kring ting med motivering.
Följ mig och min blogg fram till den stora dagen då jag beger mig till New York för att studera på en av världens ledande filmskolor New York Film Academy School för att läsa filmmaking och utbilda mig till regissör.

Vi ses på Movie Lane!

/Amanda


Internationellt är alltid bäst

Numera översätter vi inte lika mycket i det svenska språket som förr. Filmer och tv-program förblir (bortsett från barnprogram och tonårsfilmer på barnkanaler) odubbade. Av gammal trall översätts dock vissa filmtitlar, onödigt och tråkigt, likväl helt okej.

 

Men om sveriges översättningsrutiner, exempelvis, vore som tysklands eller frankrikes eller något annat extrem-nationalistiskt land, hur hade klädesstorlekarna sett ut?

 

engelska:

 

XS= extra smal

S= smal

M= medium

L= large

XL= extra large

 

svenska?

 

XS= extra stor

S= stor

M= mellan

L= liten

XL= extra liten


A, B, C, D - N

Det var en svart pappa med hans svarta son som skulle resa från USA till London.

Under flygresans gång säger piloten: "-The fueltank is getting empty, we have to throw out the luggage".

Bagagen slängdes ut men efter ytterligande några minuter så säger piloten:

"The plane is still too heavy, im sorry but we have to start unloading people.

To make it as fair as possible we do it in the alfabetic order, so first off are africans".

Inget svar.

"-Ok, black people"?

Inget svar.

"-Ok, coloured people"?

Inget svar.

"- Hmm, dark people?

Fortfarande inget svar.

Då frågar sonen, "-But dad, I thougt you said that we are proud african black coloured dark people?

"-Yes my son, but today we are NIGGERS".


Rullstols...något...

När jag satt på bussen i morse fick jag syn på en skylt inuti bussen. På skylten stod det:

Denna plats är avsedd för rullstolsburna

"Rullstolsburna", tänkte jag. Sen när heter det rullstolsburna? Har sedan urminnes tider trott att det heter "rullstolsbundna". Jag funderade vidare på saken och var på det klara med att det fakitkst, med rätta, borde och heter vad det bör och gör. Något nedvärderade är alltså att kalla dem för bundna då de faktiskt kan ta sig från stolan, med eller utan hjälp - inte en låst lägesförändring men aningen svårbemästrad. En bunden är alltså inte en konstant rullstolsmedlem. Kanske är det så att de enda filurer som är bundna är de som är kidnappade eller befinner sig i en sexuell situation. Burna - de "slipper", med största sannolikhet till sin besvikelse (bortsett från hypokondriker), att gå, eftersom att de blir burna.

Kan man kalla "Amanda" för en kategori?

Gick in på min blogg för första gången på ages idag. Tydligen har jag skrivit 404 blogginlägg sedan jag startade bloggen, dvs slutet av 2007. Vad har jag skrivit om egentligen?
Min blogg har verkligen inget budskap alls. Det är ingen modeblogg som kanske, kanske inte bidrar till att någon wannabe klär sid precis som alla andra. Det är ingen politisk blogg som får mig att verka smartare än jag faktiskt är. Jag skriver inte, vad jag ätit, vad jag hade på mig i söndags, måndags, igår, idag, imorgon, eller andra saker som folk skiter fullständigt i och läser enbart för att tänka "Jag bryr mig inte om detta" eller i vissa och värsta fall "Du är en korkad bimbo full av bullshit." Det är ingen reseblogg, har inte direkt råd att åka till extraordinära exotiska ställen som, till skillnad från medelhavs-syndromet, inte går ut på vad vi alla redan kan och känner till, dvs supar- och slappar-resor och att ljuga för att bidra med falska rekommendationer om högt kultiverade nationer från fjärrand land, när så mycket pengar och dyrbar tid spenderas, känns aningen omoraliskt. Jag driver inte heller någon blogg med krav på tekniska färdigheter eller förmåga, skicklighet, kunnighet, talang eller händighet heller för den delen. Jag är dessutom sämst på att infoga bilder, så en bilder-blogg skulle jag ju inte kalla den för.
Om jag under pistolhot tvingades att sätta en prägel på min blogg, vad skulle jag välja? Nonsens? Filosofi? Onödigt vetande? Gamla/nya nyheter? Överflöd av ord utan särskild innebörd eller relevant ärende? I don't know!

Ibland vill jag bete mig som alla andra

Just nu känner jag bara för att irritera människor.

När jag åker buss tänker jag ställa mig upp för en kvinna i 40 års åldern. När hon argt svarar att hon "kan stå upp tack" ska jag sitta resten av bussresan och småle åt henne för att verka snäll, tillmötesgående och hela tiden visa att jag är beredd att ställa mig om hon skulle ändra sig.
På Coop ska jag handla för två veckor framöver. När jag står i en ovanligt lång kö vid kassorna ska jag springa med min sällsynt fulla kundvagn till en kassa som precis öppnats. Bakom mig i kön står en liten flicka som ska handla ett paket tuggummi. Henne släpper jag inte förbi. När jag väl ska betala använder jag 100 olika rabattkuponger och frågar kretina frågor.
Jag ska ta med mig en barnvagn innehållande en vrålande unge till mikroskopiskt trånga utrymmen (såsom bussen, kafé eller en 10 kvadratmeter "stor" livs).
När någon gåendes bakom mig distinkt visar att personen i fråga har bråttom tänker jag gå släpigt och blockera varje chans av omkörning. Inspirationen till detta har jag hämtat från egen erfarenhet på IKEA.

Varför är vi religiösa?

Varför nöjer vi oss inte bara med att ha fötterna på jorden? Varför måste den anskrämliga mängden troende människor runt om i världen ha svar på sina frågor? Varför ens fråga varför?

 

På grund av att flera fantasifulla människor utvecklat snabbt expanderande och intresseväckande historier, har dessa knattar lyckats lura i miljontals tellusmedborgare att något utöver det vanliga skulle existera och vara oumbärligt. Detta har förföljt människor generation för generation vilket i sin tur resulterat i att även vi, flera tusen år senare, blivit lika lurade som försökskaninerna.

 

Jag, som ytterst icke-religiös, har kommit på mig själv med att flera gånger tänka ”Jag ber till Gud att...”, bara det är en bekräftelse på att vi blivit upplärda till en viss del av vår omgivning. Det pratas ibland om kognitiv inlärning inom psykologin. Begreppet innebär att sociala samspel spelar en avgörande roll för människans inlärning. Ett barn har, i tidig ålder, inte särskilt mycket information och kunskap att gå efter, därför borde en starkt troende förälders frekventa predikande för sitt barn inte vara annat än fungerande. Barn som dem har ju faktiskt aldrig fått höra annat än det föräldrarna hävdar. Vi är alltså uppvuxna med tro och religion, ett faktum som ingen kan förneka. Att en förälders barn är en karta över dem själva är ju Kelly Osbourne ett levande bevis på.

 

Gud är i allra högsta grad övermänsklig, ändå förknippas denne med mänskliga sinnen och egenskaper. Gud ser, hör, känner, luktar och kanske till och med smakar.  Underverket har dessutom kammat hem förmågan att veta allt om alla, en talang som fått sköra själar och potentiella syndare att aktsamt tänka igenom varje handling som utförs. Hur kan något som inte ens existerar besitta en sådan makt? Det finns inga bevis för att Gud finns, ändå ältar människor hemskheter som, enligt dem själva, kan inträffa vid oansvarigt beteende. Jag får en känsla av att de alla är små ögontjänare, lydiga i förebyggande syfte, ”Better safe than sorry”. ”Tänk om Gud verkligen finns, då ligger jag bra till.” Om Gud inte skulle finnas, skulle de då känna att de ödslat ett helt liv på att vara snälla istället för att vara det som de egentligen ville vara? Men varför skulle det inte kunna finnas en liten gubbe på rosa moln i himlen med tomteskägg (för att få ett förbjudet ansikte på fenomenet) och oövervinnerliga krafter som har förmåga och rättighet att bestämma vem som är illasinnad och vem som är reko nog att nå himmelriket? Agnostiker. Definitionen av detta ord är någon som inte adekvat tror på Gud. En agnostiker kan vilja tro på Gud men fortfarande ha sina tvivel på dess existens. Ynkryggar som tror på Gud på grund av ovanstående anledning är ett exempel agnostiker.

 

Varför ändra på ett vinnande koncept? En religiös människa vars böner och önskningar blir uppfyllda ser förmodligen ingen anledning till att stänga tillbedjesverkstaden. Dessa människor har sannolikt fått för sig att deras oändliga trugande åstadkommit deras framgång och fortsätter därför att be. Detta kan i sin tur leda till att de troende blir blinda för alla de böner som blivit obesvarade och synen på dessa selektiv. Man ser det man vill se. Deras obesvarade böner är med all säkerhet betydligt fler än de besvarade, ändå är det bara dessa som uppmärksammas. En pessimistisk metafor till detta skulle vara den ”otursförföljde” som endast ser sina motgångar.

 

En klassiker till varför man är religiös är stödet. Vad människor nu än tror på så finns det alltid där och det är ju toppen. Tron hjälper dem att ta sig genom den svåra dagen som kan bestå av både våld och fattigdom. De slipper känna sig ensamma. De delar med sig av sina innersta tankar och känslor och känner att de får något tillbaka. För de som har det svårt är det naturligtvis bra att de har något att luta sig mot men att pelaren är av gips istället för marmor är en annan femma.


Våldermort

Han är ålderstigen. Det är han faktiskt. Jättegammal. Detta är dock inget man tänker på. Vår favorit trollkarlsskurk skulle vara pensionär om han bodde i Sverige, gammal är han!
I Harry Potter och hemligheternas kammare möter vi Lord Voldemorts forna jag. Vi får se en snabb tillbakablick när han gick på Hogwarts vilket var 50 år sedan och Voldemort är då 17 år gammal och går sitt sista år på skolan. I presens betyder ovanstående att Voldemort är 67 år då Harry går i 2an. I Seriens Grand Finale, fem år senare, är alltså Mr. V 72 år.
I mina ögon har Voldemort aldrig varit mycket äldre än Harrys föräldrar men vid närmare eftertanke, varför skulle han vara så färsk? I Hemligheternas kammare beskrivs tydligt att vi transporteras 50 år tillbaka för att hälsa på Voldemorts ungdom och ändå chockeras jag av min upptäckt. Vad fick mig att tro annat än att han är mossig? Kusligt hur en bok och film-serie jag vuxit upp med kan sätta igång tankar som jag faktiskt har haft 13 år på mig att tänka.

Bloggare - önskar att jag inte kunde stava till ordet

Jag läser ingens blogg. Jag läser inte ens min egen blogg. De enda bloggare jag känner till är Blondinbella, Kissie, Kenza och... Nej, de var nog de enda. Jag är överhuvudtaget inte ens intresserad men har den senaste veckan lyckas komma in på bloggare jag känners bloggar. Eller nej, jag känner inte dem. Jag känner TILL dem. I deras bloggar får man läsa om:

x Hur kul livet är
x Hur hemskt livet är
x Snälla vänner
x Snälla pojkvänner (eftersom att det bara är tjejer som skriver och dessa är mig veterligen inte lesbiska)
x Taskiga vänner
x Taskiga pojkvänner
x Hur mycket de solat under sommaren
x Hur röda de blev efter att ha solat "hela dagen" (jag hoppas att de inser hur många timmar det finns under en dag. Jag hoppas också att de ljuger när de säger detta och att de inte ska klaga på sina röda kroppar som de gjort sig förtjänta av)
x Hur bleka de är trots allt solande
x Vad de ätit
x Vad de shoppat
x Att de inte "orkar blogga just nu"

Jag har fetstilat den nedersta punkten av en anledning. Jag undrar om det är obligatoriskt för alla amatör-bloggare att med jämna mellanrum beklaga sig över att de inte pallar skriva. Jag har ett tips: sluta skriv. Skriv när du har något vettigt du vill förmedla, dvs aldrig, så lägg ner din blogg. Värst är väl när de har bloggtorka och ber läsarna att komma med förslag om vad de ska skriva om. Det är väl inte deras blogg? Kom på något eget eller skriv inte alls. Jag ber dig.

För det andra; Vem fan bryr sig? Jag bryr mig absolut inte och ska sluta läsa om dessa människors ointressanta liv. Jag hoppas verkligen att de händer dem mer än de skriver för annars tycker jag synd om dem. Nej, som sagt, ska sluta läsa deras bloggar. Jag har ju faktiskt inte mer värdighet än dem om jag läser det ointressanta de skriver. Vad tänker jag när jag läser deras inlägg? "Fan vad sorgligt". Men ärligt, fan vad sorgligt att jag sitter och läser något som är sorgligt. Jag tycker inte ens om att läsa. Tycker inte ens om att läsa om saker jag faktiskt bryr mig om och tycker är intressant. Ska sluta med mitt patetiska läsande och ägna mig åt att göra bättre saker. Från och med nu är det slut på läsandet.
Min blogg är dock bäst i världen!

Är cheeseburgare matte F?

Har på sistone lagt märke till att jag alltid räknar i cheeseburgare. Låt mig säga som så här: om jag betalar 10 kr mer för något, vad förlorar jag då? Jo, en cheeseburgare. Att en hamburgare kostar lika mycket är ytterst orelevant då cheeseburgare är det enda som det talas om.

Lisa (exempelnamn #1) skulle köpa en tröja på H&M för 100 kr. Med sig hade hon en rabattkupong på 10%. Hur mycket skulle hon betala Kalle (exempelnamn #2) i kassan för tröjan?

Svar: 90 kr. Hon skulle alltså spara en hel cheeseburgare!
(Observera att jag känner att syskonpar som heter de båda exempelnamnen som alltid dyker upp (dök upp snarare eftersom att Ahmed och Muhammed är de nya exempelnamnen pga att genierna som gör matteböckerna ska föregå med gott exempel och visa sitt anti-rasistiska ställningstagande) i matteböcker.




59 cent i USA...


Time flies


Det sägs att tiden går fort när man har roligt, sant.
Detta är dock inte hela sanningen. Tiden går nämligen fort när man har tråkigt också. Detta skrämmer mig. När fan ska man hinna andas och njutav av livet? Om tiden går fort när man är trött, har tråkigt och man tittar på klockan 1000 gånger så frågar jag mig själv: Varför vill man påskynda tiden? Många gånger vill man faktiskt det, tex på jobbet. Det är svårt att kräva att man ska känna sig tillfredställd i alla situationer men att lära sig värdera är väl något man lär sig med tiden. Jag pratar som om jag vore i hennes---> ålder, men se så klok jag är bara efter 19 år som levande individ.




Hästpojken

"Var är världen på väg?" är en fråga jag ställer mig efter att ha läst om mannen med hästhuvud som blev fångad på bild av Google maps. Hästpojken tolkas av vissa som ett konstprojekt, vilket enligt mig är ett bevis på att den eventuella konstnären i fråga lider av grava psykiska störningar, men en av Aftonbladets läsare tror att mannen helt enkelt vill bli lämnad ifred.

Jag hade också tagit på mig ett hästhuvud om jag velat undvika uppmärksamhet...


Han kan även ses på Googles gatubilder.Hästpojken dök plötsligt upp på tunnelbanan i Stockholm i hö

http://maps.google.co.uk/maps?f=q&source=s_q&hl=en&geocode=&q=Hardgate,+Aberdeen&sll=53.800651,-4.064941&sspn=19.543246,56.99707&ie=UTF8&hq=&hnear=Hardgate,+Aberdeen+AB11,+United+Kingdom&ll=57.129322,-2.115169&spn=0,0.055661&z=15&layer=c&cbll=57.129415,-2.115094&panoid=QggzteTMpstCiTEM6t2QzA&cbp=12,153.09,,0,14.02


Ovanstående länk är en direktlänk till "Google maps"
där du kan zooma in/ut för att se Hästpojken


Kan någon ställa Anna Anka på Möllan så att hon kan bli skjuten tack?

Hon var inte ens rolig från första början. Det är inte mer än normalt att vilja titta på människor på TV som skämmer ut sig (Paradise Hotell), men att se på någon i denna grad av mobbning av en vuxen kvinna är inte annat än bisarrt. Anna Anka, bitchen deluxe, förtjänar inte denna uppmärkasamhert, för vem är hon utan den? Att placera henne i en medel-Svensson-miljö vore , för henne, samma sak som att se en ko slaktas förmför ögonen på en indisk vegan för en indier. Detta gillar vi!

Jag tror inte ens att Anna Anka tycker allt hon säger sig anse. Uppmärksamgheten är förmodligen motivet till detta. Hon har tex sagt att samtliga brunetter är fula, vilket inte gör mig (som brunett själv) särskilt upprörd. Vad som däremot gör mig arg är att hon själv är brunett i grund och botten. Mer hycklande från henne finns med all säkerhet.

Hjälp denna mentalt störda 7-åring och skaka vett i henne, få henne att komma ner på jorden. Det är fan dags nu. Vem fan vill bli Anna Ankas assistent? vem fan vill bli tränad av Anna Anka där förödmjukelse utan tvekan är en av hennes taktiker för att få idioterna i trim. Snälla dö människa!

Ni kan sluta köpa sommarkläder tjejer

Jag satt vid receptionen och tittade drömmande ut genom fönstret. Fan vad fint väder, äntligen! Det var på tiden, efter den vintern vi fått uppleva. Den var vidrig. Plötsligt gick en yrkesbroder förbi och sa "Det är julafton om exakt  ett halvår." Jag stelnade till och tittade med en död blick ut genom fönstret. "Sex månader till julafton. Är sommaren över? Blir det inte bättre än så här?" Stora ångestvågor vällde i mitt huvud. Sommaren och vintern ska vara lika långa men lik förbannat är vintern längre på samma sätt som att -6 grader inte känns som -6 utan som -26.

Pretty as a picture

Lilla Lisa går in genom en stor port till ett stereotypiskt kontor. Vita väggar, reception precis innanför entrén, stora krukor med växter med gröna blad, heltäckningsmatta eller laminatgolv, justerbara skrivbord bakom väggar av glas, vadderade skrivbordsstolar, kaffekokare på högvarv, skrivbord täckt av ett stort urval pennor där enbart en penna används, tejp i tejphållare, gem, hålslagare och häftapparat. Hon går in i ett arbetsrum där mamma Bigitta sitter. Birgitta har en stor anslagstaval som är belamrad med massvis av foton på släkt, vänner och djur.

Visst är det mysigt med foton på nära och kära. Det är både mysigt att ha dem och att titta på dem, men varför ha dem? Man vet ju själv hur de ser ut. Blir de sötare om din kollega ser bilden? Vill man skyta med dem? Naturligtvis är ens barn eller barnbarn bedårande och det vet du själv, men behöver du bekräftelsen för att vara riktigt säker? 




Birgitta: Det här är vår nya hund Tage
Kollega: Ahaaaaa, aaaaaaaw!



Skåounska

Om du är en stolt skåning som älskar din dialekt rekommenderar jag dig att sluta läsa nu.

Skånska måste vara den absolut fulaste dialekt i landet. Svar ja, ja, jag pratar själv skånska, men gör det dialekten finare? Självklart inte. Varför skulle det göra saken bättre? Det finns vissa skånska ord som inte ens ligger i närheten av var ordet i själva verket betyder. Det är alltså en synonym som är fullkomligt obegriplig för en icke-skånsk-talande.

Min mamma är skåning deluxe. Vissa ord hon yttrar är så brutalt elaka mot mina öron att jag tom kan bli irriterad på henne. Vi eventuell korrigering av hennes uttal väntar den förutsägbara frasen "Näuo jaug e skåouning å jaug e stålt", som en kniv i hjärtat.

Jag skäms över min dialekt. Jag vill inte prata så här men jag skulle aldrig göra mig till, dvs, prata rikssvenska i en stockholmsmiljö. Så, vad ska jag göra åt saken? Ingenting, jag pratar så här och kommer alltid att göra, det är med andra ord kört för min del.

Skånska ord med översättning

Skånska Svenska
Abekatt Härmapa
A' du Det menar du inte
  /imponerar inte på mig
Au ja! Allmänt skånskt uttryck
Barplatt Barfota
Beda Beta
Bloa Blöda
Chokela Choklad
Dockted Duktigt
Drommel Klantig människa
Drul Lymmel
Drös Hög
Eda Äta
Fjåne Idiot
Flabb Mun
Flua Fluga
Fobbick Dumhuvud
Gida Orka
Kamma daj Skärp dig
Klyddig Besvärlig
Lase Trasa
Maud Mat
Mojan Mamma
Pantofflor Potatis
Piba  Lipa
Putt Irriterad
Rullebör Skottkärra
Rälig Otäck
Skitt Smutsig
Tannamagare Tandläkare
Tolla Träsko
Tönn Dumhuvud


Men, och eller eller?

Någon har kommer på det. Man får inte inleda en mening med exempelvis "men, och eller eller" mm. Varför inte egentligen? Det låter inte bra? Varför gör det inte det då? Det låter inte bra för att vi vant oss vid den löjliga skriftlagen. Jag kan väl får avsluta en mening hur jag vill? Varför ska en mening behöva vara självständig? Det är ju faktiskt i ett sammanhang som meningen är relevant. En mening kan göras självständig om endast en enda mening är syftet.

Självständig mening: Var vänlig att ställa in er disk i diskmasiken.
Inte självständig mening: Och han hade stora problem med att förstå att smutsdiskens rätta plats var diskmaskinen.
Den sistnämnda mening är alltså beroende av vad som stod i föregående mening.

Nej, jag ska inte bryta mot någora skriftregler för sån är jag. Jag skriver ordentligt, eller försöker iallafall. Jag bara undrade...

Tur i oturen eller otur i turen?

Vi har blivit indelade i grupper på rörlig bild-lektionen i skolan. Vi ska, i dessa grupper, göra en film.

Jag och min grupps film handlar om den gamle gubben Hansson som av en läkare får reda på att han har cancer och bara få dagar kvar att leva. Hansson bestämmer sig för att leva livet medans han kan och spenderar därför alla sina pengar. Bara någon dag senare kommer läkaren springandes till honom för att berätta en god nyhet: Hanssons prover har blivit förväxlade med någon annans. Gubben har med andra ord inte cancer och står nu helt bankrutt. Otur eller tur?

Här är Sara aka Hansson:

              

Hatten: Johannas
Peruken: Skolans
Ögonbryn och mustasch: Tejpbitar med påklistrat hår. Håret har tidigare tillhört en gosedjursråtta som fått en klippning av Sara.
Glasögon: Saras mammas
Halsduk: Alexanders
Rock: Alexanders pappas
Rynkor: Saras mascara


Sagan om Självmordet

Hur fan lyckas de överleva? Det är lätt att tro att en säker död väntar dem men nejdå, här tas liv tillvara på. Själv hade jag känt att jag klev rakt in i aktiv dödshjälp.

Har från och till tittat på Sagan om Ringen-triologin hela dagen. Varför? Ledig- och lathet. Naturligtvis har jag gjort annat samtidigt vilket är en lättnad både för mig och mina anhöriga då jag klart och tydligt visar att jag inte är en extrem nörd. I vilket fall som helst är dessa filmer fantastiska. Min syster håller inte med. Ellie: "Allt de gör är att gå och slåss." Hon förstår bevisligen inte så mycket.



Det finns dock vissa punkter i filmen som man kan förundras över:

x Hur kommer det sig att ingen klagar? Seriöst. Frodo, Sam och Gollum/Smeagol vandrar genom absurda miljöer där deras enda näring består av alvbrödet lembas och vatten. De sover nästan onämnbart lite och duscha verkar de inte heller ha tid med. De har rätt att klaga!

Aragorn, Legolas och Gimli deltar i krig efter krig genom de tre filmerna och inte en enda gång får man höra repliker i stil med "Fy fan i helvetet vad jag är rädd nu!" Nejdå, modiga män! De har rätt att klaga!

Gandalf med sina häxkraft-powers har ingen rätt att klaga. Han har sin lilla pinne som driver iväg enorma Nazguls (svartklädda idioter på flygande ödlor) utan minsta lilla beröring. Alla andra sliter så att de blir smutsiga och besitter en allmän avsaknad av hygien men Gandalf med sina fina vita kläder är lika ren som den dag då han föddes. Hans silkesvita hårstrån ligger alltid på rätt plats. När såg du en enorm knuta i hans hår senast? Nej, han har ingen rätt att klaga!

x Var ifrån kommer elefanterna i Sagan om Konungens Återkomst? Det räcker med en ytlig observation av miljön i filmen för att inom loppet av en sekund kunna utesluta att djur som elefanter lever i en miljö som denna. Hämtade från Afrika kanske?

x Vad spelar de för roll vad deras pappor heter? Ex: Aragorn son av Arathorn. Theodred son av Theoden. Peregrin son av Paladin. Gimli son av Gloin. Denethor sov av Ecthelion. Jaha? Kul för era pappor då.



Vad hade Amanda gjort om hon stod framför 10.000-tals orcher och uruk-hais? Jo, hon hade hämtat lite blod från någon annan, kletat in sig själv i det, hämtat en död kropp, lagt sig under den med magen mot marken och blundat. INGEN skulle försöka döda henne då.




Stålmannen hade skitit på sig


Aldrig mer rabarberpaj

Man kan väl kalla det för släktmiddag? I vilket fall som helst var jag på en sådan i söndags med...min släkt. Från pappas sida. Vi åt på en restaurang som hette...?... och som servererade underbar mat. Efterrätten var något utöver det normala. Såhär såg den ut:

 



Efterrätten bestod av en "rabarbermacka", som en av mina nästkusiner uttryckte sig, med färskostsorbe och mandelbrioche. Speciellt sorben (som jag trodde var glass) smakade underbart och jag har aldrig smakat något liknande. Tummen upp för denna restaurang!

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0