Det sjukaste hände i måndags nä jag och Lare var ute på stan. Min mamma ringde till mig på mobilen och frågade vart jag var i den där nervösa tonen du vet. Jag sa att jag var i stan och blev ju givetvis nyfiken på var nervositeten kom ifrån. Det visade sig att det skett en ganska stor bilolycka ca 100 meter bort från oss.

Nyfikna som vi är gick vi dit för att kolla på kallaballiken. Där var tonvis med folk och dessutom var där två polisbilar, två ambulanser och en brandbil. En kille på motorcykel hade kört in i en bil, som väntade på att ljuset skulle slå om. Bilen blev kvaddad vig bakluckan och motorcyklen...jaa...den fanns inte mer. Killen däremot gjorde det. Det var så mycket folk runt om så det var svårt att se hur allting låg till, men det såg ganska illa ut faktiskt.

Killens kompisar gick fram till honom. Där fick de inte vara. Polisen sa till dom att rent ut sagt "back off!" men lyssnade dem? Nej! Allvarligt talat blir jag jävligt irriterad när man säger nej och folk inte slutar. Ett nej är ett nej, fatta!