Enligt alla TV-tablåer (utom 5:ans egen) skulle filmen "The Ring" börja 21.55. Jag, Josse och Angelica hade fixat jordgubbar, hallon, Coca Cola och popcorn och satt som klistrade framför TV:n. Det började ösregna där ute och det var ju självklart kolsvart också. Precis så ska det vara när man ser en skräckfilm (vet du vad skillnaden mellan en rysare och en skräckfilm är...? Inte jag heller)! 

The Ring är inte så extremt läskig (om du frågar mig) förräns i slutet då alla bitar faller på plats och Rachel i filmen nästan blir mördad av en TV. Filmen är en ganska hyfsad underhållning, men den skulle kanske inte vara läskig utan mörkret...eller regnet. Det var iaf mysigt att se den med sina kompisar, som knappt vågade ta sig hem efteråt.

Men det är väl så det ska vara efter en skräckfilm? Det är ju meningen! Är det inte meningen att man ska känna sig glad och kärleksfull efter en romantisk komedi? Är det inte meningen att man ska tycka "WOW! Killen är så jävla cool!" efter en actionrulle? Är det inte meningen att man ska tänka på hur sjuktligt bra man har det efter att man sett en sorglig drama-film? För att svara på min egen fråga; Jo, det är det! Därmed kan jag meddela att genierna bakom "The Ring" lyckats ganska bra med sitt syfte...att skrämmas!

En deprimerad Samara? Aldrig!