Oooopz!
Jennifer, Jennifer, Jennifer...
Såhär var det;
Jag och Jennifer gick lite i stan efter skolan idag. Hon berättade för mig att hon lagt undan ett par jeans på "solo" så vi gick dit för att kolla och prova. Hon tog tre byxor och gick in bi omklädningsrummet. Tydligen satt ett par byxor lite tight så hon behövde en storlek större. Butiksbiträdet skulle hämta en storlek större. Under tiden stod jag där brevid Jennifer och sa;
- Dra, dra!
- Jag drar, jag drar! sa hon.
Plötsligt hörde man "kzhiisc". Jag kan inte komma på vad de heter, men en av de "remmar" som håller skärpet på plats gick isönder. Jennifer hade alltså haft isönder ett par jeans som kostar 1099 kr!
Hon gav mig de jeans hon inte skulle ha och började gå till kassan. För att inte butiksbiträdet skulle upptäcka Jennifers bravad sa Jennifer;
- JAG TAR DEM!
De gick båda två till kassan, medans jag gick för att lägga tillbaka dem. Butiksbiträdet så då;
- Jag kan ta dem här.
Jag gick sakta mot henne och la jeansen på ett sådant sätt att hon omöjligt kunnat se att de var söndriga. Jennifer (med panik i ögonen) och jag halvsprang ut ur butiken.
- Tänk om hon springer ut efter oss! Jag kommer inte vara lugn förrän vi sitter på bussen! sa Jennifer.
Såhär var det;
Jag och Jennifer gick lite i stan efter skolan idag. Hon berättade för mig att hon lagt undan ett par jeans på "solo" så vi gick dit för att kolla och prova. Hon tog tre byxor och gick in bi omklädningsrummet. Tydligen satt ett par byxor lite tight så hon behövde en storlek större. Butiksbiträdet skulle hämta en storlek större. Under tiden stod jag där brevid Jennifer och sa;
- Dra, dra!
- Jag drar, jag drar! sa hon.
Plötsligt hörde man "kzhiisc". Jag kan inte komma på vad de heter, men en av de "remmar" som håller skärpet på plats gick isönder. Jennifer hade alltså haft isönder ett par jeans som kostar 1099 kr!
Hon gav mig de jeans hon inte skulle ha och började gå till kassan. För att inte butiksbiträdet skulle upptäcka Jennifers bravad sa Jennifer;
- JAG TAR DEM!
De gick båda två till kassan, medans jag gick för att lägga tillbaka dem. Butiksbiträdet så då;
- Jag kan ta dem här.
Jag gick sakta mot henne och la jeansen på ett sådant sätt att hon omöjligt kunnat se att de var söndriga. Jennifer (med panik i ögonen) och jag halvsprang ut ur butiken.
- Tänk om hon springer ut efter oss! Jag kommer inte vara lugn förrän vi sitter på bussen! sa Jennifer.
Kommentarer
Trackback