Jag har aldirg varit med om en underligar morgon i hela mitt liv! Vaknade av klockan på tok för tidigt för min smak (men vad kan man göra?). "Fan vad trött jag är!", tänkte jag och bestämde mig därför för att ta en dusch. När jag var färdigduschad torkade jag mig och gick ut badrummet. Jag öppnade dörren och slog nästan till någon i huvudet som jag inte kände igen och som inte borde vara där.

- Ojsan! sa jag.
- Ojoj, sa han och gick ner för vår trappa.

Ingen förklaring fick man till varför denna människa befann sig i mitt hus mitt på morgonen. Jag vågade inte gå  ner i min handduk så jag stannade där uppe och där kom mamma! 

- Vi har besök, sa hon.
- Ja, jag märkte det! vem fan är det?
- Det är polisen, sa mamma.
- POLISEN?!
- Ja, juste. Polisen, sa mamma.

Jag har inte berättade det för dig tidigare, men mittemot vårt hus har hemlösa "ockupanter" flyttat in i en övergiven byggnad och detta för att skiten inte ska rivas. "Så länge det finns hemlösa ska inga öde byggnader rivas". Kalla mig ond, men själv tycker jag att detta är asläskigt och vill inte alls ha dem där. Anledningen till att polisen var hemma hos är för att vårt hus ligger närmast den nu inte länge övergina byggnaden. Polisen skulle använda vårt hus för att spana på dem. Där skulle dom vara ända fram till klockan 11, men vid den tiden är ingen hemma hos oss, så de får väl vara där själv. Sitter nu i skolan och hoppas på att de inte har ätit upp marabou:t som ligger på bordet.

Jag skulle precis gå hemmeifrån när en av poliserna (klädd i militärconversetröja btw) kom in på mitt rum och frågade om vi hade en kikare hemma (för vem har inte det liksom). Jag gick runt lite och letade, men fann ingen kikare. Hörde dem stå i mina föräldrars rum och prata med någon (tydligen ganska irriterad människa).

- Men vi har ju glömt kikare.
- Nä, dom har inge här.
- Jaja okej. Men vi fixar det. Det ordnar sig.

Spännande morgon. Inte sant?

Min syster har ett marsvin. Stackare. Nu undrar du förståss vem jag kallar stackare men faktum är att det är lite smått synd om båda två. Marsvinet heter Glöd och där har du anledningen till att jag tycker synd om det och min syster orkar inte med marsvinet men är sjukt besluten att aldirg säga det rätt ut även om alla vet att hon inte pallar. Hon är 18 år och hoppas väl att djuret ska dö. Marsvinet har det egnetligen ganska bra, men även lite snyd om det eftersom det behöver kärlek. Över till syftet med detta inlägg...

För ett hyftat bra tag sedan satt jag och tänkte på vad jag skulle säga när marsvinet Glöd dött. I levande
 skick säger jag "Glöd is on fire", men som död får det väl bli "Glöd tappade gnistan". Jag tycker själv att detta är sjukt roligt (and so does daddy), men min syster blev asförbannad (även om hon hade svårt för att själv hålla sig för skratt). Tjaa...det var väl det hela. Tänk hur mycket man kan skriva om gällande "Glöd tappade gnistan"!

Bilden på detta marsvin är den första bild som dyker upp
när man söker på "marsvin" på google