Min skoltid var underbar

Min första lärare var en välsignelse. Jag kände att jag precis börjat ettan när jag plötsligt fick sommarlov och närmade mig tvåan. Känslan av att gå mitt andra år i grundskolan var underbar, väl medveten om att jag inte längre tillhörde den yngsta generationen på skolan. Ettorna var små och hade i allra högsta grad mycket att lära. Jag kunde däremot allt, i mina ögon i alla fall.

Jag kommer aldrig att glömma den dag då jag började på Bulltoftaskolan. Jag skulle börja fyran och var helt plötsligt yngst igen. Det nya biblioteket var mycket större än det gamla och här fanns en liten livs att bli ruinerad av och det var coolt! Lyckan kom än en gång när jag både började sjuan och på Kirseberg. Här fanns en kafeteria (halleluja).  Dagen då jag gick ut genom Kirsebergs dörrar för sista gången var nog en av mina hittills bästa dagar.

Min skoltid var ett helvete

När jag började ettan hade vi ett litet klassdjur (en kasperdocka som kunde pipa). Detta rosa, fågelliknande djur var så fruktansvärt enerverande att jag helst av allt ville gå under. En av mina lärare tyckte å andra sidan inte det. Hon tryckte på pipbubblan och gjorde en massa grimaser, vilket resulterade i att hon såg mentalt efterbliven ut.

Jag började på Bulltoftaskolan efter trean, där jag gick mitt fjärde, femte och sjätte år. Varje tisdag gick alla femmor till Kirsebergsskolan för att ha hemkunskap. De kom tillbaka ett tag senare och frestade oss alla med diverse bakverk (oftast hårda kakor), därför var det så underbart att börja femman. Man fick möjligheten att ge tillbaka på fyrorna som man visste skulle göra likadant när de började femman.

Alla prov kom när jag börjat på Kirsebersskolan. Synd att man inte ägde en pistol...

Licens to kill