Kan man någonsin vänja sig vid förnedringen av att vara hemlös?

Det börjar någonstans. Det fungerar inte som det ska. Det går utför. Det går åt helvete. Man föds inte hemlös, man blir det. Eller "man" och "man", jag får det att låta precis som att var tredje människa blir hemlös men jag hoppas att min poäng begraps. Hursomhelst... i början måste det kännas fruktansvärt pinsamt, förnedrande, skamset och furktansvärt horribelt men är det så att man blir van? Folk stirrar på en och 98% är försedda med samma tanke: " Han har bara sig själv att skylla...", för det brukar vara män (no offence). Blir man imun mot hemska blickar? Det kanske finns något positivt i det negativa men det är ganska svårt eller smått omöjligt att urskilja. Vad skulle vara positivt i denna situation?

I mitt förra inlägg skrev jag om att man borde gå ut på söndagar men att det kunde bli ganska problematiskt eftersom att uteställen inte har öppet. Jag kom sedan på att uteställen faktiskt inte är de ända som är stängt. Allt annat är ju också stängt. Låt säga att du blir dödshungrig mitt i natten och inte orkar göra mat och en varm korv från Statoil duger bara inte. Vad gör du då? Därför bör tex pizzerior också ha öppet dygnet runt. I USA stänger de köpcentrum klockan 22.00. Har man tur i Sverige har de öppet till klockan 20.00 men oftast till 18.00.

Hela ha-öppet-sent-och-håll-stan-vid-liv-fenomenet medför inte bara att man kan vara mer flexibel och slippa kriga för att hinna med allt i vardagen, nä dessutom tillkommer fler jobb! Fast jag kan hålla med om att ha-öppet-sent-och-håll-stan-vid-liv-fenomenet ska tas med en nypa salt. Jag menar...under småtimmarna mitt i veckan brukar man ju faktiskt sova.

Klockan är 23.00 i Malmö. Vad är öppet? Ingenting! Ställen som har öppet "sent" stänger kanske just nu, men det är inget som fortfarande har öppet. Tänk att bo i New York. Jag kan inte tänka mig att det är en stad som sovar. Inte ens på söndagar. Varför är det så? Varför ska vi i Malmö lida? Okej, folk ska upp tidigt på måndagen och jobba. So what? Kan folk inte tänka "Jag kan vara lite trött imorgon." en ända gång?

Nu kommer frågan; Vad kom först, jag menar.. hönan eller ägget? Varför är det stängt? Går man inte ut på söndagarna för att det är stängt eller är det stängt för att man inte går ut? Man kan ju inte gå ut om det är stängt för då kommer man inte in någonstans men ställen kan ju inte heller ha öppet om inte folk kommer. Går denna onda cirkel att bryta?

Jag skrattar inombords varje gång jag tänker på blattar i bilar. Inte invandrare utan blattar, två helt olika saker. De kör där i sina bilar med dunkande musik och nedvevade rutor. De tittar på en och skriker en massa obegripligheter som förmodligen är menade som komplimanger men som tolkas på det rakt motsatta hållet. Vad de inte fattar är att när man tittar tillbaka tittar man på själva bilen och inte på dem, så de tolkar ens blickar totalfel.  Pinsammast av allt är när de har fula bilar och skriker ändå (trots sitt handikapp). Vem tror de att de är?

Nu är jag så trött på dem, goose-jackorna alltså. Eftersom jag älskar att överdriva ska jag sträcka mig till att alla bär dem. De är en sorts symbol som visar att man har pengar. Fast folks fördomar säger iofs att människor som till synes inte har råd med dessa kostsamma jackor har:

1. Stulit dem
2. Köpt dem av någon som i sin tur stulit dem

...vad ska jag säga? Rykten härstammar ju inte från ingenstans. Men tillbaka till jackorna. För att kunna visa upp den så länge som möjligt börjar man använda jackan i oktober, skippar vårjackan och övergår direkt till sommarjackan i maj. Jag har ett utmärkt konkret exempel på hur pass martyr man kan vara:

Två killar står bredvid varandra på bussen. De är ca 15 år gamla varav den ena bär en Canada Goose-jacka och har uppvikta jeans.
Kille 1 - Alltså faaaaan vad jag svettas!
Kille 2 - Men hallå, konstigt. Du har ju värsta goosen på dig.

Amandas överanalyserade slutsatser av en otroligt ointressant konversation:

1. Goose-jackan är känd för att tillhöra en av världens varmaste jackor. Canada Goose-jackan finns med i många filmer som inte precis utspelar sig på Haiti. http://www.gear-up.com/galleryshow.php?gid=18 Denna länk leder dig in på en sida som berättar för dig i vilka filmer och tillfällen du finner dessa jackor. Inte ens under sveriges kallaste dag är man i behov av en jacka med denna värmefunktion, så varför bära den i Sverige i mitten av april?
2. Killen har fallit för det typiskt svenska fenomenet där brats viker upp sina jeans en bit och detta under årets varmare dagar. Snyggt...! Tur att han har sin varma jacka så att han inte blir allt för kall för det är ju trots allt bara april...
3. Tänk på "Du har ju värsta goosen på dig". Det låter ju sjukt roligt om man översätter: "Du har ju värsta gåsen på dig."

Jag trodde ärligt talat att modet att ha en goose-jacka på sig 278 dagar om året skulle dö ut, men nu känner jag mig bara dum. Klart att de är här för att stanna! Lugnar mig själv genom att påminna mig om att det finns alternativa rikemansjackor som också mer än gärna blir stulna (tex Fjällräven eller Henri Lloyd). Själv hatar jag vinterjackor. De är stora, klumpiga och ivägen. Antar att jag är martyr på andra hållet... fryser hellre som en gås i en månad än bär min vinterjacka under dessa veckor. Fast  å andra sidan skryter inte jag om min dyra skinnjacka som säkerligen egentligen är gjord av någon sorts plast och kostade 300 kr i Paris.

Pga att jag inte kunde sova här om dagen och extremt uttråkning vandrade mina tankar tillslut iväg till när man var liten. Jag började egentligen på en helt annan kula, men du vet hur det är. Man tänker på en sak som leder till en annan tanke som leder till en annan och tillsist slutar det med att man tänker på något helt annat än det man började tänka på från första början.

För att komma till saken: När börjar man minnas? Vad är ens tidigaste minne? Jag menar, du kommer tex inte ihåg när du kom ut ur mammas mage, första gången du åt, första gången du blev tvättad, första gången du saltade eller vilket ditt första ord var. Jag tror att gränsen går runt tre år. Med det menar jag att man inte kommer ihåg något innan dessa 1095 dagar gått. Förmodligen minns man olika tidigt från person till person men en ungefärlig gräns uppskattas till tre år!

Hört talas om att man "kommer ihåg" något som hänt men som man egentligen inte alls kommer ihåg? Låter totalfel, men det går. Kanske har din mamma/pappa/foto berättat om något som hände dig som liten och så upplever du det som om du minns det.

Tycker faktiskt att det känns konstigt. Tänk att man inte kommer ihåg när man föds. Det ju är en ganska stor händelse om jag ska vara ärlig och stora händelser kommer man ihåg, så är det.

Mamma har köpt "Patrik 1,5". Bestämde mig för att se den och tycker faktiskt att den verkar vara ganska intressant med en väldigt säregen handling.

Kort handling (non-spoil)

Sven och Göran är ett  (för att vara soignerad) homosexuellt par som nyss flyttat in i en stor villa, säkert i en förort. De har bestämt sig för att bli pappor och har blivit godkända föräldrar. Nu finns bara ett problem - barnet. Även om de är godkända finns det inga biologiska föräldrar som vill "offra" sitt barn åt ett bögpar. Men till deras stora glädje får de tillsist hem ett brev där det står att de ska få en son; Patrik 1,5. När tiden är inne för Patrik att anlända får de dock en stor chock då det framkommer att den lilla detaljen kallad "kommatecken" hade en jävligt stor betydelse. Patrik är nämnligen inte en söt, liten ett och ett halvt år gammal pojke, utan en vårdslös 15 årig, homofob med ett antal prickar i brottregistret och ett ordförråd begränsat till "jävla pedofil". Hur löser man detta misstag?

Jag är grymt medveten om att 85% av alla som sett denna filmen älskade den. Jag kan dessvärre inte hålla med. Visst, den var bra. Charmig på sitt vis osv, men jag orkar verkligen inte sitta och tycka synd om någon i 1 timme och 38 minuter och även om filmen förtjänar mer kan jag inte annat än att ge den 1,5 i betyg...bara för ironins skull alltså.