Jag och Johanna tog på oss uppgiften att köpa en födelsedagspresent till Maria. Vi skulle köpa en korg och där i skulle vi lägga alla möjliga sorters småsaker bl.a en ELLE-tidning och ett Marabou. Vi gick in på Hemköp för att handla 18% av korgens innehåll men när vi klev in genom svängdörrarna förgrep sig en otrolig, vedervärdig lukt på min näsa. "Fy i helvete vad det stinker!" tänkte jag, men jaja, det skulle säkert gå över snart. Vi gick längre och längre in i affären men lukten försvann inte. Jag hittade en blomma som jag gick runt och luktade på vart vi än gick i affären. När det blev dags för mig att släppa taget om blomman fick jag istället använda mitt hår som provisorisk lösning. Det är fullkomligt extremt hur sjukt illa det luktade. Tror faktiskt inte att det finns ett ord för hur vidrigt det verkligen stank. Man såg hur ansiktena på folket runt om kring var förvridna och de kämpade för att kunna andas. Jag tror inte ens att en kropp som varit ett lik i tre veckor luktar värre än detta.

När vi hittat det vi skulle ha gick vi till kassorna som naturligtvis var omringade av miltals långa köer. Jag började skratta. Det var så komiskt. Denna lukt var så bisarr att folk verkligen började skratta på allvar. Plötsligt börjar ett litet barn brevid oss i kön att gråta. Jag vänder mig om och ser pappan klappa barnet på huvudet och säga:

- Det är snart över. Jag vet att det luktar jätteilla, men håll ut gumman.

...ungen fortsatte gråta och pappan grep tag om hennes näsa. Det luktade så äckligt att ett barn på fullaste allvar började gråta! Stackars kassörskorna som satt inneslutna i denna lukt. Kön gick så sakta, och så sakta, och så sakta, och så sakta. Tillslut sa Johanna:

- Så, nu är det bara ett kålhuvud och några apelsiner ivägen, sen kan vi dra härifrån!

Sagt och gjort. I samma sekund som vi betalat sprang vi ut ur affären. När vi kom ut kände jag en stor lättnad. Vilken underbar känsla. Helt jävla underbar!