Jag är inte ett stort fan av frukost. Det tog mig ca 10 år att ens lära mig stava till ordet. F-R-U-K-O-S-T, inte frokust. Jag tycker helt enkelt inte att frukost är gott aka smakar inte bra och på morgonen är jag inte särskilt angelägen att äta heller. Som du förstår äter jag med andra ord inte frukost.

Vi smsar gratis i min familj. Detta har gjort att var och en i min bostad blivit väldigt bekväma och att skrika "Vill du ha ett ägg!" uppför trappan existerar alltså inte. Istället får man ett sms av sin mamma där hon i skrift uttrycker dessa ord. Mitt svar blev naturligtvis nej. Någon minut senare hör jag att någon går i trappan. Jag hör att det är mamma (alla i min familj går i trappan på olika sätt) och jag hör att hon har något med sig. Dörren öppnas sakta och in i mitt rum kommer min mamma med sina händer hårt knutna runt en söt liten bricka.

- Det här händer aldig igen!

Dessa ord säger min mamma på ett barskt sätt med med glimten i ögat. Hon sätter sedan ner brickan framför mig och visar stolt upp vad hon åstadkommit med sina bara händer. På brickan finns

- En skål med fil
- En sål med färsk ananas
- Ett ägg (observera äggkoppen!)
- En banan
- Salt
- Socker
- Minigaffel till ananasen
- Tesked till fil och ägg

Jag kunde inte hålla mig för skratt. Det kunde inte mamma heller. Det blev en ganska mysko stämning för det här var bara så fruktansvärt oväntat och jag tror ärligt talat inte att det hänt någon gång innan under alla mina 6562 dagar som "självständig" individ. Att mamma gjorde denna fina gest var lika troligt som att invånarna i Tchad skulle importera mer sand.