Meningarna är delade. En del säger att man ska njuta av sin barndom, en del säger att livet börjar efter 40 och en del påstår att man levt halva sitt liv när man är 50 (bra jobbat isf!).

Men vem är dem? De som säger att barndomen ska tas till vara på är misslyckade medelålders? De som säger att livet börjar efter 40 har precis fyllt 40 och vill inte erkänna att dagarna till domedagen numrerade? De som säger att man levt halva sitt liv vid 50 är drömmare?

Mitt tankesätt är läskigt. Jag är 18 år, fyller 19 i år och känner redan att det räcker. Jag känner mig nästan gammal vilket är bisarrt! Jag vill inte bli äldre. Jag vill stanna där jag är nu. Nöjd med tillvaron med andra ord. Inga bekymmer, inga räkningar att betala bara sitta i en motorbåt och låta motorn göra jobbet medans man njuter av utsikten.




Bara lite älvguldstoft