Världen tycks ha bestämt sig för att nallar är gulliga, snälla, fredliga och barnväniga. Nallebjörnar är det typiska gosedjuret för barn, oifrånkomligt? Nalle Puh, Rasmus Nalle och Mirandanallar aka "me to you nalle", åh så söta de är. Gulligull. Men hur är det i verkligheten? Även om björnen vanligtvis undviker människan kan det hända att den ploppar upp. Okej, endast två människor har blivit dödade av en björn på 100 år, men än sen? Man kan ju ändå bli skadad. Är det inte det föräldrar försöker förhindra? Blir allt inte lite motsägelsefullt? Just nu låter jag som en 40-årig paranoid surtant som tänker sig det omöjligt, men alla bor inte i stan där tillsynes ingen björn löst befunnit sig. Nej, jag har inget emot björnar, jag skulle tom vela träffa en...?