Jag tycker att jag är så jävla smart! Jag har kommit på en plan om hur jag ska bli snuskigt rik om sisådär 50 eller något. Min tanke är att jag ska åka iväg till en stor leksaksbutik. Väl framme tänker jag gå runt i alla gångar för att leta upp den perfekta leksaken. Den perfekta. Mycket essentiellt. Mycket. När jag hittat den leksak jag tycker är den ultimata tänker jag köpa den. Viktigt är också att leksaken kommer i en fin förpackning eftersom att det är den som är nyckeln till framgång. När jag med min nya leksak kommit hem ska jag lägga den någonstans där jag inte kommer hitta den förrän jag flyttar hemifrån (förhållandevis snart hoppas jag).

Många år senare kommer jag och min leksak fortfarande hänga ihop och förpackningen kommer fortfarande att vara ouppbruten. Gammal leksak + fläckfri + ouppbruten förpackning = mycket pengar från en samlare till Amanda!

Svaret är ja, du får lov att utnytja min briljant excellenta plan.

Till en börjarn vill jag bara säga att jag inte förstår varför de överhuvudtaget måste översätta filmtitlar från första början. Men om de nu ska översätta, gör det ordentligt då! Jag förbryllas över hur höga dessa översättare måste varit då hon/han tolkat följande titlar:

Attack of the 50 ft. woman – Wow, min fru är en sexig jätte

Blue Heaven – Hur jag lärde en FBI agent att dansa marengo

Death at a funeral – Trångt i kistan

Foul play – Tjejen som visste för mycket

From Russia with love – Agent 007 ser rött

Getting there – Tvillingarna får körkort

No mans land – Biltjuvarna, snodd på 29 sekunder

Off season – Min farbror jultomten

Private Benjamin – Tjejen som gjorde lumpen

Superbad – Supersugen

Swingers – Du, var är brudarna?
 

The Jennie project – En schimpans i familjen

The producers – Det våras för Hitler

The swimmer – Avslöjad

The worlds fastest Indian – Citronträd och motorolja, en sjuhelvetes sann historia.

Town and country – Män och kvinnor

Wildcats – Tjejen som tog hem spelet

Without a clou – Ombytta roller på Baker Street

Kanske skönast av alla är de titlar som är översatta från engelska till engelska. Jag förstår inte riktigt poängen med det.



The rundown – Welcome to the jungle


Wonderland – The wonderland murder

Teaching ms Tingle – Killing ms Tingle

The business – Gangster’s paradise


Unstopable – 9 lives

Die Hard – Die Hard
Die Harder – Die Hard II


High heels and low lifes – Blackmail


Live free or die hard – Die Hard 4.0



Översättare kan med andra ord vara oerhört roande.

Vuxna kan vara förvånansvärt omogna. Mina föräldrar är ett bra exempel på detta.

Pappa:

Normalt sett ska det finnas gula, orangea, vita, rosa och gröna.
Tydligen är det bara resterande som är goda eftersom att färgämnet smakar så mycket.


()


Mamma är inte bättre:





()


Detta är det klassiska vägrar-äta-skalken-beteendet. 
Jag trodde bara att det var femåringar som höll på så.
Men tydligen...femåringar och mamma.

Jag är smått trött på alla budget-film-kopior som inte lyckas bättre än att ta sig in som enda exemplar på hemmakväll. Jag och min syster bestämde oss för att hyra en film och kom överens om att vi för en gångs skull skulle hyra en gammal film. Sagt och gjort. Vi kom hem med "He's the girl" som är dålig blandning mellan freaky friday och freaky friday. Skillnaden är bara att det i originalversionen är en mamma och en dotter som byter kropp. I kopian är det en kille och en tjej. Resten...same same. På framsidan står "Om du gillade She's the man, kommer du att älska den här filmen." Detta är riktgit skrattretande. Kom på något nytt för helvete!

Bara en idiot tror något annat än att de blir tillsammans i slutet.

Been there, done that.

Världen tycks ha bestämt sig för att nallar är gulliga, snälla, fredliga och barnväniga. Nallebjörnar är det typiska gosedjuret för barn, oifrånkomligt? Nalle Puh, Rasmus Nalle och Mirandanallar aka "me to you nalle", åh så söta de är. Gulligull. Men hur är det i verkligheten? Även om björnen vanligtvis undviker människan kan det hända att den ploppar upp. Okej, endast två människor har blivit dödade av en björn på 100 år, men än sen? Man kan ju ändå bli skadad. Är det inte det föräldrar försöker förhindra? Blir allt inte lite motsägelsefullt? Just nu låter jag som en 40-årig paranoid surtant som tänker sig det omöjligt, men alla bor inte i stan där tillsynes ingen björn löst befunnit sig. Nej, jag har inget emot björnar, jag skulle tom vela träffa en...?

Jag fick det nyaste nummret av Solo i brevlådan idag. Jag bläddrade lite i den och kom att tänka på hur sjukt många kändisar som finns. Jag kom också att tänka på hur sjukt många kändisar som finns som jag inte har en aning om vilka de är! Tog mig evigheter att upptäcka Gwyneth Paltrow till exempel.

Jag googlade kändisar enbart för att prove my point. Jag fick upp en lista på olika skådespelare, artister (även artistgrupper), karaktärer (i tex filmer) och andra allmänt kända (kungafamiljen). Jag gick igenom vartenda namn som så fint stod upplistade efter namnordning.

Hur många av dem visste jag vilka det var? 

Kolumn 1: första bokstav på kändisarnas namn
Kolumn 2: antal kända namn
Kolumn 3: antal kända namn jag visste vilka de var

Är det obligatoriskt för föräldrar att bli poliser när de blir just det, föräldrar? De älskar sina barn över allt annat precis som det ska vara men lighten up. När de blir vuxna kommer de bete sig lika illa som sina föräldrar iaf. Gå mot röda gubbar, prata med främlingar, skrika fula ord och kanske till och med röka.

Barn tror på allt. Det bara är så.

Okej, de flesta taxichaufförer är i regel harmlösa och kanske till och med trevliga, men de finns små guldkorn i även denna hög. Små djävular som bekräftar regeln. Vad gör man med dem? Man hämnas!

Tricket är att ta reda på namnet. Chaufförerna har ett visitkort någonstans på instrumentbrädan, se efter där men om det är för mörkt i taxin eller du glömmer att plocka informationen får du problem. Lös!

När du vet namnet ringer du till denne och beställer taxi. När chauffören kommer med bilen sätter du dig i baksätet och säger "Till nästa gata tack."