Det är nästintill oundvikligt. I alla filmer finns det den negativt präglade karaktären vars roll går ut på att vara ful, fet, tanig, mobbad, nörd eller ha ett allmänt ofördelakting yttre. Skådespelarna har gått på en audition (med undantag av de stora stjärnorna som blivit tillfrågade) för att söka till en roll som de själva anser sig vara rätt man för. Låt säga att du råkar vara tjock och du söker till en roll som den feta, fula och utstötta tönten i klassen som bara äter hamburgare istället för att träffa sina kompisar...det kallar jag självinsikt. Vilket självförtroende skulle du få om de skulle ge dig rollen? Det är någonstans en slags bekräftelse på att du är tillräckligt ful och fet, även om de gör vad de kan för att få dig att se ännu fulare och fetare ut. Jag tror knappast att de skulle ge rollen till en riktigt snygg tjej som de sedan måste arbeta i timmar med för att få henne att se ut som du redan gör. I en bransch som denna bryr de sig inte om känslor, nä, här är det pengar som styr.

Frågeställning: Borde inte de antagna skådespelarna bli ledsna när de fått bekräftelsen: "Ja, du är tillräckligt ful."?

Nicholas Hoult i "About a boy". Så töntig att han blir gullig.
Lika "loser" i verkligehten? Hoppas inte.

(8)...killing me softly with this song, killing me softly...(8)

Denna händelse intreäffade för drygt en vecka sedan

Jag åkte tillsammans med min klass på en geografiexkurion. Skolan hade ordnat så att vi fick åka i en stor privat buss. Exkursionen gick ut på att vi skulle åka till fyra olika ställen i Skåne och i princip titta på...sten och annan tråkig natur. "Det är är gjort av sediment och gnjes och blablabla.." Det blev dags för oss att besöka det tredje stället efter timmars lidande. Vi åkte till Röstånga där vi skulle gästa Kopparhatten (ett typ berg eller vad man kan kalla det). Busschauffören körde oss upp för "backen" och tanken var att vi skulle gå ner och samtidigt titta på skog (skoj) men först skulle vi äta lunch. Jag och Sara var trötta och lite smått frusna och ville verkligen inte gå ner så vi bestämde oss för att gömma oss i bussen då de andra gick ner medans vi själva fick skjuts.

Sagt och gjort. Vi satte oss längst bak i bussen på vars en sida om gången, sedan la vi oss under sätena så att våra huvuden omöjligt skulle kunna skymtas uteifrån. Bussen började röra på sig och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket så tyst någon gång i hela mitt liv! Tillslut kom vi ner. Busschauffören steg ut ur bussen och gick för att köpa en korv (tydligen). Då sa sara:

- Ska vi gå, ska vi gå nu!!

De var riktig dramatik! Vi tog våra skor och sprang mot dörrarna men vårt hopp dog när vi till vår fasa såg att dörrarna var stängda. Vi var inlåsta!

Jag såg busschauffören komma tillbaka med sin jävla korv så jag och Sara sprang tillbaka där vi låg från början och gömde oss. Vi lät ingenting, ingenting. Plötsligt hörde vi honom klampa i gången och jag såg hans skor komma närmre och närmre mig."Åh gode gud, om du finns låt oss inte bli upptäckta!" tänkte jag och knäppte mina händer. Jag tittade på Sara, hon tittade på mig och "panik" var den gemensamma nämnaren i våra ögon. Bussgubben böjde sig ner och tittade på Sara som båda hon och jag vänder oss in mot bussväggen och låssas sova.

- Sover du?

Sa gubben till Sara om började sträcka lite på sig och kisa med ögonen. Frågor som "Vart är vi?", "Var är de andra?", "Vad ska vi göra nu?" och "Har vi redan kört?" besvarades av chauffören som skrattade häftigt. Det var mycket pinsamt.

Vi kom ut ur bussen och bestämde oss för att springa in till restaurangen som låg precis bredvid, vi visste att våra klasskamrater skulle komma dit förr eller senare. Där inne gömde vi oss på toaletten tills vi hörde röster som vi mycket väl kände igen. Vi låste upp toalettdörren och försökte så smidigt som möjligt "blenda in" i folkmassan. Det gick ganska bra. Min lärare märkte ingenting.

Vi hade kommit fram till vår slutdestination och sedan var det bara raka vägen hem som bestod. Vi gick in i bussen igen och allt var frid och fröjd, trodde ja. Min lärare gick i gången i bussen och tittade sig omkring, sedan stannade han vid mitt säte och sa:

- Sovit gott? Det blir extrauppgifter för dig.

Jag kände inte att det var någon idé att ljuga så jag svarade ja. Busschauffören sa förmodligen att vi var två stycken som begick vårt lilla brott, men efterson majoriteten i min klass består av tjejer med blont hår visste han väl inte vem min kompanjon var. Hon hade dessutom på sig en likadan skoltröja som många andra blondiner så jag antar att  han gav upp försöket att ditta denna nål i vår höstack. Han skojade naturligtvis om extrauppgiften men jag blev skraj iaf. Detta var ett äventyr som jag inte alls ångrar att jag begav mig ut på för det var så jävla roligt!

Utsikten från dibbedibim....KOPPARHATTEEEN!

Du kan inte i dina vildaste av fantasier förstå hur fruktansvärt smutsiga knapparna i en bankomat är. De ser kanske smutsiga ut, men det är inget emot vad de verkligen är! För ett ganska bra tag sedan såg jag "Tyra Bakns Show" där hon tog upp ämnet baciller och baktierier vi har runt om oss. Tydligen finns det avföringspartiklar på bankomatknapparna! Jag hoppas att jag inte avskräckt dig från att ta ut pengar nu? Fast vad gör det egentligen? Du blir ju lite rikare! Som tur är är de äckligaste av oss alla i samhället inte tillräckligt rika för att ha något på banken = ingenting att ta ut = stolt antal äckliga fingrar på de redan äckliga knapparna.

Tvättas säkert fyra gånger i veckan...

Mobiler används överallt och det är fruktansvärt sällsynt att en film (som utselar sig under mobilens tid) inte innehåller en mobil. I filmer är mobilernas mobil utan tvekan Motorolan. Alla är av det märket! Tänk på det i fortsättningen och du kommer att märka att jag har rätt. Det måste ha kostat Motorola miljontals dollar att ha mobilerna i alla dessa filmer/serier och tänk vilket slöseri det är om ingen lägger märke till det. Det är inte bara i filmer utan även kändisarna håller sig ganska hårt knutet till dem och pimpar upp dem med diverse stenar och annat. Motorola har tom jobbat tillsammans med Dolce & Gabbana och skapat sin egen, "nya" version.

Seriöst, jag har haft en Motorola och för att vara ärlig - de suger! Sorry alla Motorolister men så är det. Mobilerna är utan bl.a t9 och har istället ett annat system som de tydligen finner mer passande. Jag är urusel på att förklara så jag tänker inte ens göra en ansats till att ge mig på försöket att tydliggöra systemets uppbyggnad men det är inte bra helt enkelt. Däremot måste jag hylla Motorolas utseende (åtminståne den modellen jag hade 'V3I, se nedan') som är anskrämligt cool, snygg och spaceig!

Min gamla...





...är en piss i Mississippi
jämnfört med D&G's.

Min mamma har fått mig att rensa samtliga plattor på hela tomten. Mot betalning såklart! Jag hade rensat i ungefär två timmar då jag började tänka: "Fan! Jag hatar ogräs. De har verkligen ingen mening och jag önskar att de ska sluta existera!", sedan tänkte jag om. Jag menar... hade det inte varit för allt ogräs hade jag varit ett bra antal hundralappar fattigare. Kan det vara så att vi alltid ser det negativa i det negativa och blir blinda för det positiva i det negativa?

I många länder finns skoluniformen. Dess existens är till för att barn inte ska kunne bli mobbade. Kanske hade ungen haft på sig en ful rosa tröja med en lila sjöstjärna med gula prickar på annars? Att man måste ha skoluniform är begripligt, däremot fattar jag inte varför man inte får lov att ha vad man vill inom håruppsättningskategorin. Du får inte ha ett hårspänne med en stor blomma i regnbågens alla färger.

Är du ett mobboffer så är du. Det hjälper inte att du har likadana kläder som andra osv. Folk kommer ändå uppfatta hur du är som person och det är samma töntiga person som skulle haft töntiga kläder på sig annars ändå.